Jag föddes den 9 maj 1947 i Helsingborg. Mina barndomsår tillbringade jag vid Rådhuset i Helsingborg där min far Gunnar jobbade extra som vaktmästare. Min mor Iris jobbade lite som servitris under en kort period men var under större delen av min uppväxt hemmafru.
Min första skola var S:t Jörgen där jag gick sex år. Minns speciellt två lärare. Klassföreståndaren Agnes Nilsson som var en riktig ragata och mobbade mej för att jag var vänsterhänt. Lyckligtvis sade mina föräldrar ifrån till rektorn och sedan blev det bättre. Men jag minns också Sven Hallgren som väckte mitt intresse för samhällskunskap.
Gick på Praktiska Realskolan 1962-66 och började sedan jobba direkt sommaren 1966 på Nordvästra Skånes Tidningar i Helsingborg som journalistvolontär.
Journalistyrket kom jag i kontakt med redan 1961 då jag efter en praktikvecka på eftermiddagstidningen Nyheterna, som sedermera köptes upp av Arbetet, fick börja skriva lite först under sportlovet och senare på fritid.
Gjorde lumpen 1968-69 och direkt därefter fick jag jobb på Norra Skåne i Hässleholm. Där vantrivdes jag och återvände efter bara tre månader till NST och fick jobb på Ängelholms-redaktionen.
Det blev totalt nästan exakt 25 år på NST, varav 7-8 som platschef för redaktionen i Helsingborg, innan jag lämnade Skåne och blev chefredaktör på Filipstads Tidning i maj 1991.
Blott två år senare bar det iväg till Enköping där jag blev chefredaktör på Enköpings-Posten.
I januari 1995 lämnade jag det jobbet efter konflikt med stridbara ägarfamiljen Ander i Karlstad, som styr sin koncern med järnhand.
Jag jobbade sedan drygt 1.5 år på Västmanlands Folkblad innan jag rekryterades till Lokaltidningen Enköping, ägd av Mariebergskoncernen.
Fick ta över den efter drygt ett halvår och drev den fram till sommaren 2003 då tidningen gick i konkurs.
Ett halvår senare började jag frilansa åt UNT och fick samtidigt rollen i Telia-filmerna.
1994 skrev jag boken "Fars lille påg" - Nils Poppe. Sedan dröjde det tio år tills nästa bok.
2011 återvände jag till journalistiken på heltid och arbetade fram till maj 2013 för Ena-Håbo Tidningen - en gratisdistribuerad tidning som mycket liknar Söndagstidningen som jag gav ut 1997-2003.

Tyvärr anställdes en inkompetent och korkad redaktionschef som gjorde att jag sade upp mig i maj 2013. Han lyckades skrämma bort ett ansenligt antal tusen läsare innan han själv fick sparken (enligt vad det sagts mig). Tyvärr för den inte mindre inkompetente VDn ledde det till att tidningen senare tvingades minska personalen, både på redaktionen och på den grafiska avdelningen. Men man får vad förtjänar.

I slutet av samma år började jag en ny heltidsanställning hos Navizma, som försäljare av Telia Öppen Fiber. Där jobbade jag fram till 2019, då Telia valde att sluta med fältförsäljning. 
Då tyckte jag att 72 år var en lämplig ålder att pensionera sig.

Men sofflocket lockade inte mig så efter en tid började jag åta mig uppdrag som "God man", vilket ger både sysselsättning och lite slantar. Samtidigt som man gör en samhällsinsats.

Det här är den äldsta bilden jag har på mej själv. Förmodar att jag är 4-5 år.

Vid min ålder har de flesta nog inte så många framtidsdrömmar kvar... Förmodar jag.?
Men efter att ha fått rollen i Pengarna eller livet har det dykt upp två drömmar!
1/ Tänk om jag fick uppleva att spela på Fredrikdals Friluftsteater en sommar? Det lär dock inte bli aktuellt i någon musikal, eftersom min röst inte lämpar sig för sång.
Fast kul skulle det ha varit med en liten roll, där man inte behövde sjunga.

Lite mer realistisk är kanske min andra dröm?
2/ Tänk om jag fick chansen i en långfilm? (Gärna i Lasse Åbergs nästa sällskapsresefilm, men det går bra med något annat också).

3/ Sedan drömmer jag, liksom många andra, om att bli rik vilket Svenska Spel och ATG säkert är tacksamma för... Hittills är det mest dom som tjänat pengar på mina fåfänga försök att bli ekonomiskt oberoendet.
Nu när "Drömvinsten" på 100 miljoner slog ner i Helsingborg önskade jag att det hade varit något av mina tre barn, som bor där, som hade fått vinsten. Och då kommit på den geniala tanken att dela med sig till sin pappa. (Dessvärre var det inte så, tror jag.)

MEN:
Jag har några OVÄRDERLIGA rikedomar redan, om än inte i pengar: min familj och mina barn! Samt inte minst hälsan och ett fantastiskt roligt liv.
Sådant ska man sätta värde på. Varje dag!